Homesick

maneter

En illvillig förkylning har tvingat bort mig från handbollsplanen. Därmed har det funnit lite mer tid över än normalt sett, och i brist på kemi-inspiration behövde jag en ny hobby. Förr hade vi Bananfesten, men jag antar att det var dags för oss alla att växa upp, gå vidare. Så hetsen mynnade ut i PussyPowah. Det lade sig verkligen som ett moget skimmer över hela umgängeskretsen…
Vi har spridits vind för våg, men det ser lovande ut.

Jag har förvisso ingenstans att kalla hemma. Snart delar jag en lägenhet tillsammans med två Chalmerister som behöver en extramamma, men det känns högst temporärt. Tur är väl att kyrkorna ligger nästan lika tätt här som i Smålands Jerusalem.
Två veckor redan. Det är snart vardag här också.

Tagged ,

Tidsfördriv

Det är väl knappast så att jag behöver ytterligare ett tidsödande moment i min vardag. Men jag det är så mycket jag ska öva på, och kontemplera över.